Stress, det blir stress av allt man gör och planerar. Jag önskar att man kunde känna sig lugn, när man strukturerar dagarna, utan all panik och stress. Allt brukar kännas bättre när jag har kolla på vad som skall göras, när det skall göras och att det inte kolliderar med något annat, Ordning och Reda, kontroll kontroll. Men nej det fungerar inte, jag finner inget lugn, ingen ro. Det kommer bara mer funderingar, - hur man ska hinna med allt det andra och då blir man galen och nästan sliter sig i håret. Allt ska hinnas nu på en gång, så man får det bortgjort!. Samtidigt funderar jag - och när ska jag hinna ta det lugnt och umgås med vänner?.

Om man skulle få struktur på några av alla saker som behövs göras eller skaffas (som jobb eller studier), skulle det nog bli lättare. Då får man ett schema hur jobbet eller studierna ser ut och då kan man anpassa ett "övrigt schema" efter det. Jag låter säkert som en kontrollfreak men, tänk efter. Är det inte såhär det ser ut igentligen? har man inte hunnit få sitt jobb eller att studierna har börjat, kan det komma in när som helst och då blir det "övriga schemat" kaos och måste omstruktureras. Hur glad blir man, när man måste sätta sig ner igen, kolla igenom allmernackan med tid och plats, och planera om allt igen, vem blir glad av det?..nej jag tror snarare en ilska byggs inombords och man har lust och riva sönder allmernackan i tusen bitar.

Usch jag avskyr sådant! men när allt väl är ordnat, kan man ändå finna en liten glädje inom sig om att man faktiskt lyckades fixa sig ett jobb/studier. Efter en liten mörk stund, kommer ett litet ljussken, eller hur. Allt är egentligen inte så invecklat som man får det till, det är egentligen mycket simpelt och kanske inte alls tar sådan lång tid och fixa. Men det kanske bara är en typisk "Kvinno grej?".


Bästa botenmedlet, mot detta "tvångssyndrom" av att planera och få struktur på allt, kan vara spontanitet, den raka motsattsen till planeraren. Jag har provat det själv och det fungerar. Man tar en spontanresa någonstans (dock kanske man ska se till och ha råd) och den känns som en semester resa, när man väl är framme. Även fast det kanske skulle vara 40mil från där man bor. Samt som det kan bli ett roligt äventyr och minnas när man blir äldre, eller vad tror ni?.



I Februari har jag sagt, att jag ska åka ner till Sara en vecka, kanske längre, vem vet. Men på 2 dagar, blev Februari bokad av en hel del andra saker. Jag är upptagen minst 1dag varje vecka. Det blev inte alls som jag hade tänkt, men denna resa hade jag inte börjat planera ordentligt än, endast sagt att jag ska resa ner i Februari, pga jag kanske börjar jobba i Mars, om jag får jobbet. Jag vill hinna umgås med henne innan jag får fullt upp av jobbet.

• 5 Feb, barnvakt, pga begravning
• 13Feb, tjejkväll hos Beck och den vill jag verkligen gå på
• 15Feb, möte på pappas jobb, kan bli fler dagar *personligt*
• 16Feb, lämna in utvecklingsersättningen
• 17 t.o.m 21Feb, kontakta AF, avstämning av jobb
• 23Feb, Sommarjobbens dag på AF (dock inget tvång)

Vad ska jag ta mig till?? den ända tid jag egentligen har ledig är från 30Jan - 4Feb, 6 Feb - 12 Feb eller 18 Feb till senast den 26Feb. Då är det även som jag skrev på punkterna "Sommarjobbens dag" den 23Feb, men som sagt, det är inget tvång och gå på, men dock något väldigt bra. Påtal om något helt annat, ringde Beck mig nyss och vis att och prata. Hon led precis om det jag skrev om nyss, planer som går i kras och måste omstruktureras. Jag fann det lite roligt faktiskt och vi skratta åt det ^^.

Nej nu är det dagas och skriva om andra saker istället. skriva om planeringar och ha det i tankarna gör mig bara tokig. Dock finner jag tyvärr ingen ork för och skriva mer. Nej detta får räcka.

Ha Det Grait.