Detta är så typiskt! Både Elvira och mamma är sjuka(dock har Elvira åkt hem), sen ringade jag syrran och fick höra att dom har magsjuka och jag har nu fått munblåsor! Munblåsor = 1 eller 2dar kommer en kraftig förkylning med feber, när den är över kommer min hals och tjorva som i sin tur betyder att rösten kommer försvinna och detta kommer nog sitta ca 1vecka eller två. Så jävla typiskt !...


Livets ljusstunder kan aldrig vara förlänge, man kommer alltid tillbak till den där mörka negativa, pessimistiska, problematiska stunden. Varför?, nyss njöt jag av livet och allt kändes perfekt och det var ordning och jag bara längtade efter och få åka ner till Sara. Men hur ska det gå till nu, om jag blir sjuk? och dessutom har munblåsor då kan jag definitivt inte pussa eller kyssa henne osv. Men jag kanske har tur och inte blir sjuk och munblåsorna kanske hinner försvinna innan Lördagen? jag håller verkligen tummarna.


Jag börjar bli mer och mer pessimistisk och negativ. Behöver något eller någon som puchar(?) mig - det går bra, allt kommer ordna sig, gör det inte störra än vad det är". Det fungerar inte lika bra när man säger det till sig själv, det känns som att allt kommer gå åt skogen. Men NEJ jag måste sluta vara så pessimistisk nu!. Jag knyter nävarna och spänner mig, i försökan om att tänka på annat istället.


Juste, jag fick tag i Jonas nummer av far och har ringt och berättat att jag skickat in min ansökan. Men det är fortfarande inte 100% säkerhet att jag får det jobbet. Han förklara om - konjukturen håller och vi får ta in folk som vanligt, så ska jag se till att du får jobbet. Men jag ska inte sluta söka jobb för det, ifall det skulle hända att det inte går. Men jag hoppas verkligen att jag får jobbet, det skulle vara underbart. Mer än så kan jag inte förklara det.



Men nej nu orkar jag inte skriva mer.