Ikväll ska jag jobba skift, min far har lovat och skjutsa mig till jobbet och hämta mig. Sitter och försöker komma på en reservplan, om han inte kommer. Det går alltid och gå, men det är lite långt. Försöker fundera hur jag ska ställa tiden och sova, när jag kommer hem på söndag morgon. Vill inte vända fel på dygnet, det vore nästan förödande. Jag stiger upp 4:30 varje morgon och är hemma kring 17.00. Oftast kollar jag bara datorn när jag kommer hem, sen går jag och lägger mig, det är nästan sanslöst vad trött man blir.


I torsdags händer en smärre liten olycka pån jobbet, men ingen kom till skada. Loket stod fel med vagnarna, allt koks som trycktes ut med tryckmaskin, hamnade på loket och marken. Tack och lov styrdes loket av styrmaskin som öppnar dörrar åt tryckmaskin(på andra sidan batteriet) som pressar ut kokset. Loket brann och gick inte att rädda, som jag fatta det. Jag trivs på mitt jobb, väldigt bra faktiskt. man måste vara medveten och risker som kan hända, hålla ögon, öron och även näsan öppna. Men näsan suftar jag på all gas som finns där. Jag är en batteri tätare, ett skitjobb som de flesta säger. jag ser det som att jag hjälper till och räddar världen, det kommer ut en hel del farliga giftiga gaser, ur batteriet. Jag stoppar den gasen från och komma ut. Jag, gasmasken och min lilla saxlift. Enda nackdelen med där jag är och jobbar, är värmen. Mellan 30-40grader kommer direkt från batteriet, sen skiner solen rakt på mig och det är alldeles vindstilla, sen kommer det även koks som man måste huka sig undan, för och slippa värmeböljan från den. Det är svettigt men trevligt, ganska rogivande på något vis. Det är mycket sitt aoch vänta på att styrmaskin ska ta nästa dörr.


Adjö