åter igen, samma besvikelse

Detta har kanske inte varit en sommar, man längtat efter.
Men vad ska ha jag ha förväntat mig egentligen? Ingen sommar, lär bli en perfekt sommar, något mer. Inte när jag vet, att varje sommar kan till största del, sluta såhär..igen.

Men jag ska ändå inte gnälla. Allting har inte varit dålgit med denna sommar. Det har funnits endel glada stunder, då allt känndes perfekt. Men det varade såklart inte länge. Man kan vara glad och nöjd och ibland kan allt kännas perfekt, allt går som smort, man gör inget annat än ler. Nästan skuttar iväg till det stället man ska, av glädje. Man tänker; ingen kan förstöra, denna känsla. Det kan man inte heller, förtillfället. Bara man får smita iväg och slippa se. Men då vet man, att det finns kvar där, när man kommer hem, man vet vad som väntar. Därav blir det att jag inte är hemma speciellt mycket på sommaren, inte nu mer. Jag vill vara glad och må bra! Därför blir det att kämpa, kan inte vara förälder till mina föräldrar.


Torsdag - Lördag var det Lulekalaset. Det blev ungefär som man brukar säga att det är på festivaler, misshandel, fylla, tjafs och sen nästa dag är allt löst, nästan iaf. Men jag hade det trevligt! det var dock inte jag som blev misshandlade osv, var inte ens med när det hände. Men stunderna innan allt det hände, så var det trevligt, under dagarna. Torsdagen var nog en av dom mysigaste dagarna. Jag och Sara satt på norrahamn vid teatern och kollade när några körde vattenskoter, folk som kördebåt. Vi satt vid bron, eller vad man skall kalla det? och njöt av värmen, knäppte varsin öl/cider. Såg en gubbe med systepåse som snubbla över ett rep som inte syntes så tydligt, han krossa allt förutom 2öl, det var ingen alkis, utan en vanlig man. Han höll desutom på trilla över kanten såg vi, när han snubbla, tur hade han!. Kunde inte låta bli att små skratta, men tyckte delvis synd om honom. Säkert stått i 100år i kö på systemet, och så gick allt sönder på 1 sekund. Har massa bilder, men orkar inte lägga upp.


Söndags for gumman hem, och vi gick runt i en dvala, trötta och slitna. Men det var ändå rätt mysigt, förutom att vi höll på dö i värmen. Vi la oss på en parkbänk och myste, i väntan på våra bussar. Jag ska för övrigt till henne imorrn.

Nej nu orkar jag icket skriva mer, ha det grait!